Natur Hästen

Lession of the day!

ANVÄND ALLTID HJÄLM!

En kväll som började så här vackert, lugnt och mysigt, slutade med en natt på akuten för mig. Jag var så jävla korkad och fick en fix ide att jag skulle sätta mig på Lucky så att Matilda kunde få en fin bild på oss. Meningen va inte att jag skulle rida över huvudtaget, Lucky har ju aldrig blivit riden så här förut. Men när han började gå runt med mig och det faktiskt funkade ganska bra så blev jag så medryckt i stunden att jag glömde att jag inte hade hjälm!

Allt gick super fint och han tillochmed travade med mig för första gången! Ända tills tåget kom och svichade förbi bara någon meter från hästarna, och dom stack. Mest för att dom va uppspelta och busiga, och när Roi stack så var det ju självklart att Lucky hängde med.

Han tvärnitade och jag fortsatte. Landade halvt på marken och halvt på elstängslet och fick några rejäla stötar, vilka jag inte minns alls. För mitt minne va borta i cirka 10-15 minuter. Och jag var nog avsvimmad i några sekunder. Sedan började allt komma tillbaka i bitar och efter cirka 30-40 minuter så mindes jag hela dagen.

Men först så visste jag inte vart jag var eller när och varför vi gick dit. Matilda visade mig korten på kameran och jag kunde inte minnas att jag gjort det! Det var världens äckligaste känsla, som en dröm ungefär. Och jag kunde verkligen inte förstå när jag såg bilderna att jag kunde vara så jävla dum.

Lucky är världens lugnaste och snällaste, och det är nog många av era hästar där ute också! Men glöm aldrig att dom innerst inne är flyktdjur och att det kan hända på en sekund. Jag minns inte ens när tåget kom, utan i ena stunden satt jag där och hade det mysigt och sen swooosh!

Jag hade en JÄVLA tur och klarade mig ur händelsen med en rejält mörbultad kropp, lindrig hjärnskakning och öm nacke. Men jag kunde ha dött eller skadat mig bra mycket allvarligare.

Men jag skyller inte på Lucky, utan på infallet av ren idioti från min sida. Han är en häst och kommer alltid vara de, hur skulle han kunna veta att jag inte skulle sitta kvar om han tvärnitade?

Och jag hann iaf upp en stund på hans rygg igen innan jag fick åka till akuten. MED hjälm denna gång! För jag ville inte att varken han eller jag skulle bli rädda eller oroliga efter händelsen. Och jag känner faktiskt ingen rädsla alls. Utan längtar istället efter honom och hoppas jag blir såpass okej snart att vi kan dra ut på nya äventyr igen :)

Men kommer från och med nu att verkligen tänka på säkerheten först, och alltid ha hjälm! Även om vi bara ska fotograferas, för det kan gå så fruktansvärt snabbt. Det är jävligt lätt att vara naiv ända tills det faktiskt händer.

Jag tycker inte att man ska gå runt och vara rädd för livet. Man måste våga leva för att kunna leva! Men ibland kanske man ska tänka efter lite innan man gör något så kanske man kan leva och njuta lite längre. Att ta av hjälmen för ett fint kort kanske inte är värt det efter man dött eller blivit förlamad och aldrig kan rida sin häst igen.