Red kanske 7-8 kilometer idag :) Vilket va den längsta turen hittills för mig och Lucky. Jag trodde han skulle vara seg och trött på slutet, men han blev nästan som mest framåt och pigg sista biten! Jag red utan stigbyglar i fårskinssadeln och det va supermysigt! Även om hela utrustningen hamnade lite på sniskan på slutet :)
Började öva på att han ska trava i lugn och jämn takt :P Han är ju van att trava fort direkt så han har lite svårt att förstå vad jag menar när jag håller in honom och samtidigt ber honom springa. Haha ''Men ska vi springa eller inte!?'' Men han lyckades lite då och då få in en riktigt fin trav som inte blev skumpig alls, så vi har en fin början! Ska nog hålla mig till skritt och trav ett tag och öva in det i samlad form och lugnt stadigt tempo innan vi börjar gallopera :P Men han lyssnar förvånansvärt bra på skänklar och tygeltag och skänkelvikningar är inget problem det förstår han direkt ^^ Min duktiga kille!
Men i början av turen så va det inte så kul. Då stannade han och blev sådär orubblig igen, för han ville gå bort till stona... Förmodligen brunstar dom och hans hingstfasoner kickade in för han brukar inte bry sig om dom annars alls. Jag lät honom gå dit för att låta honom hälsa och titta på dom snabbt och sen försöka gå igen.
Men han vägrade gå därifrån... När han har stannat så förut så har inget jag gjort funkat. Han kör ner hovarna i backen, har öronen framåt och bara ignorerar mina försök att få honom att röra sig, jag har snärtat med tyglarna, tryckt på med skänklarna smackat och ja you name it! Och jag har antingen fått hoppa av och leda honom eller vänta ut honom, och jag hade inte lust att göra nått av det idag. Så denna gången blev jag riktigt arg på honom för första gången.
Jag kan ha tålamod med honom när han har en anledning att stanna sådär. Som när han hellre vill gå en annan väg eller blir trött eller har ont i fötterna. Men det där var bara larv.
Så jag blev helt bestämd i både röst och kropp och sinne och snärtade till rejält med tygeln på hans bog, skänklade på honom och sa ''NU GÅR VI!'' Och se på tusan, det funkade :P Haha och så uppmärksam och focuserad som han va på mig resten av turen har han nog aldrig varit. Han flyttade sig genast för minsta tygeltag och skänkel och öronen vickade fram och tillbaka utan att han va spänd eller orolig förstås.
Jag behövde nog hävda mig för honom en gång ordentligt för jag har låtit honom komma undan med ganska mycket och varit lite för snäll med honom så han har nog utnyttjat det lite. Men jag har ju varit lite rädd att säga ifrån ordentligt för jag har väldigt svårt att vara bestämd och arg hehe, Och jag rider ofta barbacka och om jag blir arg på honom så är jag ju rädd att han ska bocka eller nått! Och ofta så har han haft anledningar att stanna sådär och han har ofta börjat gå igen efter några minuter. Men han va inge missnöjd alls resten av turen eller när vi kom hem :) Tvärtom så verkade han riktigt nöjd.
Så jag måste nog lära mig att jag faktiskt kan vara lite mer bestämd med honom utan att han hatar mig för det :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar