Heartache.

Hur ska jag någonsin kunna släppa taget och låta er åka? Det värker redan i hjärtat när jag tänker på det. Ni blir mer och mer fästa vid mig och jag vid er för varje dag som går. Ni visar mer och mer öppenhet och kärlek och ni förvånar mig varje dag.

Jag älskar er.

Men jag vet att jag inte kan ha er kvar. Vintern närmar sig och jag har ingenstans att ha er. Och jag vet att Cessa behöver mer arbete än jag kan ge henne. Om jag bara hade mer hjälp.

Idag när jag kom så kom ni rusande innan jag ens stannat bilen. Och idag så följde ni med mig hela vägen ner till ån som ni aldrig vågat förut. HELA vägen ner till vattnet! Utan att jag höll i någon av er. Ni bara promenerade med mig ner av egen fri vilja. Jag blev så lycklig och stolt och ni bara tittade på mig som att ni sa ''vadårå? Det här var väl inget?'' Sen rusade ni iväg upp för backen i rent bus, ingen stress eller rädsla för nått. Och ni väntade där på mig och gick med mig tillbaka till stallet.

Hur ska jag kunna släppa taget? Borde jag försöka mer? Är bara rädd för att antingen förlora er tillit... Eller få den helt. För hur ska ni då regera när jag måste skicka iväg er till hösten? Om ni bara förstod mig...