Det är så jäkla jobbigt när man känner en sak ena dagen, och den andra dagen helt tvärtemot.
Har börjat att verkligen fästa mig vid hästarna på senatse tiden. Visst det har jag alltid gjort, men på sista tiden så har det känts som att det kan bli ännu starkare band emellan oss. Och det har det varit vissa dagar.
Och jag har börjat att fundera mer och mer på att behålla hästarna, särskilt nu när jag fick höra om ett ställe här i Lysvik där dom har hästar på lösdrift och dom vill att fler ska komma dit. Det kändes liksom som ett tecken, att jag kanske inte ska ge upp riktigt än.
Och så andra dagen så känner jag helt noll kontakt med Cessa, nästan som att hon inte tål att jag är i närheten. Och så andra dagen så är hon kelig och vänlig och öppen. Eller ja ;) Så kelig, vänlig och öppen som hon kan vara. Och då tappar jag sugen och ibland så skrämmer hon mig faktiskt. Jag är bara så ovan vid hennes storlek och nerver.
Men jag tror att om jag får ha dem vid lösdriften så ser jag det nog som ett litet tecken att jag ska försöka längre. Där finns det ju fler hästar så att Carlos har sällskap om man vill ut med Cessa. Där har jag kanske sällskap och hjälp också. Hjälp med tillsyn och vatten. Så jag ska försöka få tag i dem som har det.
Ska testa att lägga barbackapadden på Cessas rygg idag. Och kanske göra lite parelli övningar i padocken. Och någon gång under helgen så ska jag försöka ta en promenad utanför hagen med hästarna. Och har även funderat på att testa att sitta upp på Cessa igen.
Jao :) Den som lever får väl se vad framtiden bär med sig. Förhoppningsvis kärlek och lycka [v]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar