tisdag 13 september 2011



Det tar ett tag för mig
jag kanske glömmer hur man gör
sist var himlen vit som papper
ovanför

Men jag har slutat säga nej
nu ska jag göra vad jag kan
jag ska riva mina murar
tills vi ser varann

För jag vet vem jag är
när jag är hos dig

Jag har aldrig fått ihop
modell och verklighet
jag tänkar nya tankar
men långsamt som du vet

Så jag lovar ingenting
jag säger hellre förlåt
vi ska va dom vi vill vara
hellre nu än efteråt

För jag vet vem jag är
när jag är hos dig

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar